Den trafikstrategi som nu antogs med stöd av alla utom M och SD siktar dock inte alls på att placera bilen i något slags allmän strykklass. Ett av målen är till exempel att ge bättre utrymme för bilen där den som allra mest behövs, att ge bilen rätt roll i framtiden.
Problemet är att i en snabbt växande stad, där hus och gator ligger där de ligger och utrymmet ofta inte är påverkbart utan väldigt stora ingrepp, där finns inte plats för allt samtidigt. Därför satsar kommunen på gång-, cykel- och kollektivtrafik för att det är mest miljövänligt, men också för att skapa utrymme för sådan biltrafik som är nödvändig och knappast kan ersättas med andra trafikslag.
Därför ska landsbygdens biltrafikanter som behöver komma in till staden och företagens behov av leveranser prioriteras före sådan biltrafik som åtminstone i viss utsträckning kan ersättas av mer utvecklad kollektivtrafik och bättre förutsättningar för cykel- och gångtrafik.
Detta sägs också i trafikstrategin. Att utveckla kollektivtrafiken, förbättra villkoren för gång- och cykeltrafik och bygga trafikleder för att leda långväga trafik utanför stan ska komma först. Det ska sedan göra det möjligt för fler att utan större problem välja bort bilen inne i stan, åtminstone ibland. För handen på hjärtat: Visst förekommer det att vi bilåkare då och då tar bilen fast det inte är nödvändigt.
Bilägarna ska få välja själva när de vill åka bil och inte, hävdar M och SD, och inte ”tvingas” välja bort bilen.
Problemet är bara att mer plats för biltrafiken i en stad med begränsade utrymmen gör att valfrihet och framkomlighet för alla andra försämras, t ex kollektivtrafikanterna. Här är det uppenbart att m och sd inför höstens val kalkylerar med att de har flest röster att vinna bland bilister.
Högerpartiernas valflört med bilisterna märks också på riksplanet. Idag finns bred enighet om tillfälliga satsningar för att dämpa ”Putinpriserna” på bilbränslen. Men när SD kräver permanent sänkt bensin- och dieselskatt till en kostnad av tolv miljarder varje år måste det vägas både mot klimatproblematiken och en tänkbar alternativ användning av tolv miljarder till exempelvis vård, skola eller rättsväsende.
Det valfläsket undrar jag om de alltmer miljömedvetna väljarna sväljer.
Samtidigt är det uppenbart att det krävs mer för att göra positiva val av trafikslag möjliga för fler. Det handlar om att bilåkare som helst bara vill passera staden ska kunna göra det utan att tvingas in i centrum. Nya Johannisborgsleden blir en välkommen avlastning för bl a Östra Promenaden.
Det handlar om ökad satsning på snabb, effektiv och bekväm kollektivtrafik med fler spårvagnslinjer, särskilda bussfiler och bussgator, så att man tjänar rejält på att åka kollektivt.
Och så handlar det om att kunna välja kollektivtrafik på landsbygden. Där verkar vi ha fastnat i ett knepigt dilemma. Östgötatrafiken drar in hållplatser på landet när alltför få åker, medan landsbygdsbefolkningen menar att det är dålig service och turtäthet som gör att så få väljer bussen. När vi nu satsar på att utveckla Kolmården, Kvillinge, Skärblacka och Vikbolandet bland annat med nya bostäder, måste den problematiken redas ut.
Men mera fritt fram för bilen på kollektivtrafikens bekostnad och mångmiljardbelopp av skattepengar till billigare fossila bränslen känns inte som framtidens politik.
Göran Färm
kommunfullmäktigeledamot och f d Europaparlamentariker (s)