Det har varit många turer och många kast mellan hopp och förtvivlan. Ja, det har funnits ögonblick då jag själv har tvivlat om det verkligen är värt allt besvär.
Korta ögonblick, mycket korta. För jag är övertygad om att vägnätet behöver byggas ut. Visst är det komplicerat och kostsamt att dra nya spår genom ett landskap fullt av natur och med djur och människor, men utbyggnaden av vägnätet måste ske på bästa tänkbara sätt ur klimatsynpunkt, och då är tåget det bästa alternativet. För övrigt är det inte enklare att bygga bilvägar och även de kostar en hel del.
Idag är jag säker på att Ostlänken blir av, det vill säga utbyggnaden mellan Stockholm och Linköping. Riksdagen har avsatt pengar och planeringen fram till Norrköping har kommit långt. Och i förrförra veckan kom beskedet att Linköpings kommun kan tänka sig att överge kravet på en tunnel under Linköping och istället dra järnvägen ovan jord. Det sparar mycket pengar och leder förhoppningsvis till att Trafikverket bygger hela sträckan fram till Linköping C.
Där tar planeringen stopp. Socialdemokraterna med flera vill fortsätta utbyggnaden till Malmö och Göteborg och man vill göra det med en teknik som möjliggör så kallade höghastighetståg, alltså tåg med en maxfart över 300 km/tim. Om jag begriper rätt kan Moderaterna med flera tänka sig en fortsättning, men de kan inte för allt smör i Småland tänka sig höghastighetståg. De vill bygga med samma standard som dagens järnväg och med samma standard som Ostlänken, alltså för tåg som kan gå i drygt 250 km/tim.
Det låter kanske som en lite löjlig debatt. Det är väl snabbt oavsett om det är 250 eller 320. Ja, men farten spelar trots allt en roll. För oss i Norrköping som ska till Stockholm handlar det bara om några minuter, men betydelsen ökar med avståndet och med höghastighetståg kan järnvägen bli ett alternativ till flyget för många som reser mellan landets tre storstadsregioner.
Jag gillar tåg och jag vill verkligen att så många som möjligt ska välja det miljömässigt bästa alternativet. Dessutom hävdar jag bestämt att det är bekvämare och trevligare. Du kan röra på dig och ta en kopp kaffe och njuta av landskapet. Det finns emellertid en hake. Det kostar mer att bygga för höghastighetståg och själva tågen kostar också mer. Och hur mycket jag än gillar tåg, man måste ha respekt för kostnaderna.
Därför tycker jag att Socialdemokraterna och regeringen ska sträcka ut en hand till Moderaterna och de andra höghastighetskritikerna. Först och främst behöver vi fler spår i tätbebyggda områden, och här spelar inte hastigheten så stor roll. För sträckorna mellan Stockholm och Linköping, Göteborg och Borås samt mellan Malmö och Hässleholm duger det gott med snabbtåg. För att sedan så att säga bygga ihop storstadsregionerna skulle det som sagt vara bra med snabbast möjliga tåg, men viktigast av allt är att det över huvud taget blir nya spår.
Det hade varit knepigare om våra grannländer byggde ut järnvägen för höghastighetståg. Men i Tyskland och Danmark byggs det för snabbtåg. Det gör frågan mindre dramatisk.
Kort sagt, om det krävs sänkt fart för att kunna öka takten i utbyggnaden, då är det läge för ett handslag.
Lars Stjernkvist
Socialdemokrat, tidigare kommunstyrelsens ordförande, numera frilansande skribent och krönikör i NT