Debatt: Förintelsen minnesdag - Så gör vi historien levande

Vi befinner oss också i en värld med spänningar och krig. Hur och varför ska vi då kunna stanna upp och minnas Förintelsen? Forum för levande historia får just nu många frågor och kommentarer i den riktningen, inte minst i våra sociala medier. 

Som den myndighet som har i uppdrag av regeringen att uppmärksamma Förintelsens minnesdag den 27 januari tänker vi på Forum för levande historia att det kanske just nu är viktigare än någonsin. Att stanna upp, reflektera, minnas och hedra Förintelsens offer. 

Förintelsen av sex miljoner judar grundad på en stark antisemitism. Nazitysklands folkmord på romer och polacker, liksom förföljelse, förtryck och mördande av personer som upplevdes störande eller avvikande, såsom personer med funktionsnedsättning, hbtqi-personer och politiska motståndare.

Forum för levande historias övergripande uppdrag är att främja arbete för demokrati, mänskliga rättigheter och allas lika värde. Det gör vi med utgångspunkt i lärdomar från Förintelsens historia, liksom kommunistiska regimers och andra brott mot mänskligheten i historien. Den historiska vinkeln innehåller flera aspekter. Historiekunskaper är viktiga kunskaper i sig, i sin egen rätt. Kunskap om historien kan också hjälpa oss att förstå och tolka sådant som händer i vår samtid. När vi i vårt demokratifrämjande arbete utbildar och fortbildar exempelvis lärare och elever vill vi skapa diskussion och reflektion kring frågor som; vilka händelser och processer ledde fram till Förintelsen? Vilken roll spelade antisemitismen? Vilka stod emot? 

I vår utställning Propaganda tittar vi specifikt på propaganda utifrån de historiska exemplen propagandan i Nazityskland och i Sovjetunionen. Här får elever se exempel på propaganda och analysera dem i workshops tillsammans med våra pedagoger. De får lära sig om klassiska ”knep” i propaganda, att identifiera dem och fundera över vad som skulle fungera bäst på dem själva, eller vilka knep de skulle använda om de själva skulle vilja övertyga någon om något. De får lära sig om och diskutera socialpsykologiska förklaringar till varför människor i kristider har lättare att ta till sig vissa budskap och om behovet att söka och finna stöd för sina egna tankar och åsikter hos en grupp.

Det här är bara några exempel på hur vi med Förintelsens historia kan bidra till reflektion och lärande om hur vårt samhälle och demokratin ser ut och fungerar i dag. Förintelsen är en av de historiska händelser som det finns mest forskning om. Vi har också i Sverige och i andra länder haft förmånen av att ha många överlevande från Förintelsen, och nu även deras barn och barnbarn, har varit ute i klassrum och berättat om sina upplevelser. De har vittnat och uppmanat till vaksamhet när vi ser tecken på att demokratin hotas, eller tecken på att allas lika värde ifrågasätts. 

Det borde vara en självklarhet, men tycks vara värt att understryka; att uppmärksamma Förintelsen och dess offer innebär på inget sätt att förminska andra brott mot mänskligheten och offren för dessa. 

På Förintelsens minnesdag är vi många världen och på runt 200 platser i Sverige, som samlas för att uppmärksamma och hedra Förintelsens offer. Kommuner, bibliotek, museer och föreningar liksom Forum för levande historia ordnar minnesceremonier, fackeltåg, föredrag, utställningar och teaterföreställningar. Tänk vilken kraft det finns i det, att så många människor samlas för att minnas och hedra Förintelsen offer. Som försöker ta lärdom av historien. Låt oss också tänka på det som en aktiv handling, en slags folkrörelse, för att stå upp för allas lika värde.